En regning dag i London kallar efter vänner, té, brownies och spel. Jag hittade ett mysigt café i östra London, Draughts, där man kan fika och samtidigt som man fikar kan man få spela något av caféets 600 spel. Under våra 3 timmar där hann Emelie och jag spela Unbongo, Jenga och Scrabble. Scarbble är Alfapet och det var klurigare än vad jag trodde att spela det på engelska. Vi satt inne i värmen och hade det bra medan vi tittade ut på folket som gick ute i blåsten och regent som kom och gick. 

 

Emelie berättade för mig att hennes ena barn hade skaffat en snigel som husdjur. Hon har helt enkelt tagit en snigel utifrån och gjort ett hem till den inomhus. (Allt kan hända när man pratar om barn) Det roliga är att hon har döpt den till Matilda och bad Emelie att berätta för mig att hon döpt sin snigel efter mig. Jag höll på att skratta ihjäl mig när hon sa det. 

 

Emelie berättade även för hennes ena barn att jag har bokat mina biljetter hem. När Emelie sedan förklarade att jag inte kommer tillbaka när hon frågade blev hon väldigt upset och ledsen. Detta barn har även ritat av mig på en bild i skolan som jag sedan fick. Barn är för söta. 

 

 

Vi har även pratat mycket om accenter här hemma, både engelska och svenska. När Diana var här en kväll pratade vi svenska och så skulle vi se om de kunde höra en skillnad. Diana är från Stockholm och jag från långt ner i södra Sverige. När jag pratar svenska skippar jag ofta r eller säger r nere i halsen och inte rullande r, vilket leder mig till hörom kvällen. C och jag sitter i soffan och hon ber mig säga något på svenska vilket jag gör. Hon säger sedan att jag låter som en gammal man som snarkar. Jag börjar gapskrattar och hon joinar mig. Eftersom jag säger r i halsen kan det låta lite som när man ska härma en snarkning. Barn säger verkligen vad de tycker och vad de tänker!