Are You From Canada?
Emelie och jag möttes upp lördagseftermiddag i North Greenwich för att åka linbana eller cable cars som det heter på engelska över floden. Vi fick vänta lite i en kö innan vi fick dela en vagn med en mamma och sitt barn. Det låter som om det var ett litet barn men sonen var nog något år äldre än mig. Resan över floden tog bara ca 10 minuter. När man kom över på andra sidan kunde man välja om man ville gå av eller åka tillbaka. Vi valde att åka tillbaka och det gjorde våra nyfunna vänner också. Hehe
Utsiket över The O2 och man kan se en liten bit av Canary Wharf som ligger på andra sidan floden.
Som högst åker man 90 meter över floden vilket gjorde att man fick en bra utsikt över delar av London. Emelie och jag satt iallafall och snackade svenska med varandra i vagnen hela tiden och när vi skulle ta en selfie så lyckades vi inte så bra därför frågade vi om dem kunde ta kort åt oss. (Bilden på oss är inte med för ingen av oss blev nöjd med den) Det var hela vår vänskap började. (Skämtosido) Sonen frågade oss om vi var från Kanada vilket vi tyckte var väldigt komiskt eftersom dem hade hört oss prata ett annat språk. Haha
Efter lite småprat med varandra så visade det sig att de var från Essex och det tar ca 45minuter därifrån med tåg in till London vilket inte är illa kom vi fram till. Det jobbiga var att ta sig till tågstationen för de bodde i en lite by precis som jag gör i Sweden. Det var även mammans födelsedag så de åkte linbanan tillsammans och sen skulle de gå till den fancy affären i Picadilly och äta Afternoon Tea. Vi önskade varandra en trevlig dag och henne en "Happy Bithday" innan vi gick av linbanan och gick varsitt håll.
Filosoferar om livet
Emelie och jag hoppade på tuben till London Bridge där vi sedan gick in på Borough Market. Vi köpte de godaste munkarna någonsin, Lemoncurd filled Donut. Det var så himla AMAZING att jag inte ens hann ta kort på den. Så jäkla god. Vi gick sedan längs floden och gick över Millenium Bridge och såg St Paul´s Cathedral. Vi gick runt lite i City of London innan vi gick längs floden igen vid Blackfriars. Det var då vi såg denna snygga snubben...
... Jag tyckte det skulle vara en rolig idé att försöka posa som han.
Vi fortsatte sedan mot Westminster när Emelie bestämde sig för att hon ville till Primark. Så vi begav oss till Primark på Tottenham Court Road och vi blev väldigt stolta över oss själva när vi tog en annan gata och visste vart vi var när vi kom ut från den gatan. Man kan bli stolt över en massa random saker här såsom att veta vart man är när man prova en ny väg.
Emelie hittade vad hon skulle ha på Primark och efter det begav vi oss hemmåt. Min resa blev lite turbulent även om jag hade massor av tid. Jag hade gick ner i tunnelbanan med god tid till mitt tåg (som var mitt säkerhetståg, skulle tagit det som gick innan) men när jag kom till Oxford Circus så var det förseningar. En resa som skulle ta 5 minuter tog istället 15-17minuter... Så när jag kom fram till rulltrapporna kollade jag tiden och hade 3 minuter på mig att ta mig till mitt tåg och Victoria Station är alltid busy. Jag sprang upp för rulltrappan och försökte välja en bra kö att blippa ut ur. Sedan var det dags att springa och försöka dodga alla människor på stationen vilket inte är det enklaste men jag sprang inte in i någon men var nära. Fick säga några "Sorrys" men kommer aldrig se dem människorna igen. Kom jag med mitt tåg? Ja, det gjorde jag! Success även denna gången!